Bra och hemsk dokumentär

Igår kväll såg jag och maken en dokumentär om när London och Coventry bombades 1940. Det var blandat journalfilmer, foton, vittnesskildringar och experiment från brittiska försvaret där man testade effekten av de olika bomberna som Hitler släppte i tusen- och åter tusentals över England. Jag tänkte när vi såg den att det var väldigt effektfullt med den kombinationen, jag brukar annars inte intressera mig för andra världskrigs-dokumentärer, men det blev så äkta med personernas beskrivning av hur det var. Och jag har aldrig sett bilder - rörliga eller stilla - på bombningarna i England, och jag är fortfarande tagen av dokumentären. Jag funderar fortfarande på den och människorna i den och alla andra som var med om detta, men också på effekten av bomberna. De testade en av varje sort och det var hemskt att se husen de byggt upp, för att mer eller mindre spränga, när de slogs av tryckvågor och annat från bomben. En enda gjorde sådan enorm effekt och nazisterna släppte tusentals inom loppet av några timmar. Varje dag. Det är ett under att inte alla strök med. Hur är man funtad när man gör något sådant?? Fy fan!